Fy säger jag bara! Vilken hemsk morgon jag och Samuel har haft. Det började som en vanlig lite stressig vardagsmorgon och vi skulle göra oss klara för att gå till dagis. Samuel börjar strejka, och inte lite heller. Han vägrar sätta på sig kläder eller ens gå utanför dörren och när vi efter mycket om och men kommit utanför lägenheten vägrar han att sätta sig i vagnen och vill bara gå tillbaka in. Vad ska man göra? Vi kan ju helt enkelt inte stanna hemma. Så jag hoppas inte grannarna trodde det värsta om mig när jag i stort sett tvingade min lilla 3 åring hemifrån denna tisdagsmorgon. Herregud vad han grät.. och skrek, och slogs, och sparkades.. Det kändes som han hatade mig, och inte ens inne på dagis slutade han gråta. Tårarna bara sprutade och lille Samuel kom in till sin avdelning hulkandes och alldeles röd i ansikte och ögon. När jag gick därifrån satt han och tittade så argt på mig.